helgen slut

Jaha, då har vi söndag idag då. Jag och Elvis är duktigt förkylda :( Snoriga och kraxiga i halsen. I morse hosta jag så jag spydde, det kändes som om huvudet skulle sprängas i bitar, jag grinade till och med. Till råga på allt så hade jag tagit min första näve mediciner för typ en kvart sen, de hade ju som lagomt löst upp sig så jag kräktes typ frätande syra. Inte nice för fem öre kan jag upplysa om.

Resten av dagen har ändå gått an rätt bra. Liv har lekt hos grannarna. Vi har varit ute en del jag och Elvis oxå, skönt. Men himla vad varmt det är, känns ju som sommar igen. Vi har bastu inomhus, tempen ligger på sisådär 26 grader, inte så skönt speciellt då man har nog svårt att andas av förkylningen. Vi hade turen att bli bjudna på mat hos Jonas föräldrar. Köttgryta och potatis :) Så vi fick en trevlig stund hos dem oxå. Träffade Jonas kusin Emma som är pharmaceuft (stavning?) och det var ganska skönt att kunna prata mediciner och sånt utan att förklara vad jag äter mot vad osv.. :) När vi kom hem fick bägge barnen duscha och hoppa i säng.

Jag har duschat och tvättat håret för tredje gången sedan operationen. Det känns väldigt mysko att greja med händerna vid det området där jag är utan skallben.. *hivva* Det ser bra ut såret, är två sårskorpor kvar och det ser rent ut. Det läskiga nu är att jag har några millimiter längst ut på såret, precis där pannan börjar, som gör riktigt ont. Bara jag stryker lätt på kirurgtejpen jag har på såret gör det riktigt ont.. Ska till läkaren här i Hortlax på tisdag då ska jag ta upp det.

I morrn är det måndag och Liv längtar till dagis. Elvis blir hemma nån dag till för säkerhets skull då han hostar rätt mycket vid ansträngning. Jag ska ta och ringa BVC i morrn och ifrågasätta varför Liv inte fått komma eller ens blivit kallad på 4års-kontroll. De måste ju ha glömt bort henne eller nåt.

Jaja, nu har antibiotikan fått verka en timme och jag kan ta mig nåt att äta. Ska slappa i soffan innan läggdags. Är rejält trött faktiskt. Längtar tills jag är frisk, först från förkylningen sedan från hjärnblödningen och om ytterligare ett tag har jag en vänster pannlob igen! :)

Jag fick förresten klartecken från läkaren att dricka ett glas vin eller två, men det känns fortfarande inte speciellt aktuellt.

Lördag

Idag är det lördag. Nästan hela veckan har gått. Det har varit en hittills bra vecka. Barnen har varit på dagis hela veckan, (Elvis var hemma fredag dock) och jag och Jonas har gjort bort en massa ärenden. Jag har dammsugit och skurat på nedervåningen.

Mitsubishin har varit på service och nu har vi bestämt att vi inte behöver den längre. Vi ska köpa en vanlig kombi. Varit runt på firmor och kikat, och i fredags lämnade vi mitsubishin på bilkompaniet och lånade hem en Nissan Primera kombi, 06:a som gått 5000 mil. Det är en goooode ny bil, för oss iaf. :) Vi får se hur det blir.

Jag mår ganska bra. Såret på huvudet ser ut att läka som det ska, än så länge iaf. Men jag är ändå skeptiskt och negativ med tanke på hur det har gått hittills :( Jag körde bil i torsdags, två ggr till och med, för första gången sen i Maj. Jag måste säga att det är som att cykla, om man en gång lärt sig det så sitter det där. Inte ens ett motorstopp, inte ens när jag startade i backe, haha! :)

Elvis börjar vara gode snorig, igen. Han var ju nyss förkyld, jag har ont i halsen och snorar jag med. Jaja, Liv var oxå alltid sjuk när hon började dagis, och idag blir hon nästan aldrig det istället :)

Jag har gått upp en hel del i vikt denna sommar, då jag varit sjuk och ätit mest sånt onyttigt jag varit sugen på. Huvudsaken jag ätit kan jag tycka :) Nu när jag börjar må mycket bättre och faktiskt orkar laga mat så kommer vi börja äta LCHF igen med start i September. Jag får även börja motionera nu oxå, så då kommer det bli mer promenader :) Jag är sjukskriven till i November, än så länge. Det kommer ju bli ännu längre dock. Jag ska ner till Umeå om ca en månad så de får kolla hur såret läker denna gång.

Idag blev det grillat älgkött, klyftpotatis och svampstuvning till middag i sällskap av "Minken". Gott var det. Men jag har fortfarande svårt att gapa och tugga :(

Tycker fortfarande att jag får väldigt lite kommentarer. Fick bara en från min syrra på förra inlägget, hade förväntat mig lite mer tankar och funderingar. Statistiken visar iaf att det har blivit läst ett antal ggr. :) Kommentera mera vettja :)

Hjärnblödning

Ja ni, jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Men det jag skrev sist fredagen 13:e maj slutade väldigt tragiskt. Jag skrev att jag var hemma med barnen, Jonas var på afterwork med jobbet och jag mådde bra osv. Sen kom läggdags....

Jag gick som vanligt upp till sovrummet för att lägga mig, klockan var väl ungerfär 22, som vanligt när jag lägger mig ungefär.. DÅ kom huvudvärken från helvetet helt plötsligt och slog till med en kraft jag inte kan beskriva på annat sätt än som när man ska ha värkar och föda barn, fast i huvudet! Jag tänkte gå och hämta alvedon eller något, men jag hade inte ens kraft att gå ner och hämta, samt att jag var rädd att jag skulle svimma i trappen ner och göra illa mig. Jag la mig i sängen i fosterställning och låg och liksom gungade i takt med den pulserande värken i huvudet. Jag övervägde att försöka ringa hem Jonas, men jag skakade så mycket att jag inte ens kunde ta upp telefonen. Jag kände någonstans att detta inte var vanlig huvudvärk, jag tänkte att något måste ha gått sönder och jag kommer säkert dö snart!
Jag kände att jag började tappa kontrollen mer och mer. Jag orkade inte ens gråta för det gjorde så ont, illamåendet kom. Jag kräktes på golvet och föll från sängen. Tack och lov hade Jonas kommit hem och var i rummer nedanför sovrummet och han hörde dunsen i golvet, samt mitt stönande och kräkande.
Han kom upp i sovrummet och såg mig, tog telefonen och ringde 112, ambulansen kom och hämtade mig. Det sista jag minns är en liten ledsen Liv som tittar på mig och allt elände och en orolig Jonas, och sedan körs jag in i ambulansen och dörren stängs...

När jag vaknar upp vet jag inte vart jag är och vad som har hänt. Jag blir ganska snabbt säker på att jag är död, och försöker somna om så att jag ska vakna hemma igen. Jag tänker på dem där hemma att det måste vara konstigt att de inte lyckas väcka mig. Jag får fort för mig att jag är kvar i en mardröm eller nåt. Inbillar mig massor och tankarna är väldigt grötiga. Jag har svårt att hålla mig vaken för jag är både trött och har ont.
Jonas är inte där. Men det är människor jag inte känner som hela tiden kommer och kollar till mig. De frågar mig om personnummer, de frågar om jag vet vad det är för dag och de frågar om jag vet vart jag är. Jag svarar rätt på personnumer varje gång, men av nån konstig anledning är det inte Lördag den 14:e maj och jag är inte hemma i Piteå. Jag har tydligen haft en hjärnblödning och sovit några dygn och jag är tydligen på NIVA på Karolinska sjukhuset i Stockholm! Det spelar ingen roll hur många ggr de säger det till mig, jag både kan och vill inte inse det. Jag börjar tänka att de driver med mig, att det är nå sorts "dolda kameran", men ett sjukt sådant då de driver på ett sådant elakt sätt..

Jag får låna telefonen och ringa till Jonas, jag får tydligen "tummen upp" för att jag kan hans mobilnummer. Det tutar hela tiden upptaget, så jag går åter tillbaka till de tankarna att jag måste vara dör, för SJÄLVKLART kan jag ju INTE ringa till Jonas om han är kvar på Jorden och jag är nånstans mittemellan. De säger hela tiden till mig att jag inte är död och de berättar vad som hänt och vart jag är osv. Tillslut får jag tag i Jonas och ber honom komma. Tydligen var besökstiden slut och klockan var kring 23 på kvällen, men det spelade ingen roll för Jonas fick komma, och jag ville verkligen träffa honom.

Han kom in i rummet, och såg ut på ett sätt jag aldrig sett honom förr. Han såg orolig ut, han såg annorlunda ut. Jonas berättade igen hela historien för mig. Jag hade fortfarande svårt att inse allt. Jag frågade efter barnen, de var hos farmor och farfar. Jag frågade vart han bodde OM vi nu var i Stockholm, och han bodde tydligen hos Bubbe. Allt var så grötigt.. Jag somnade och när jag vaknade var Jonas borta igen.

Dagen efter blev jag uppväckt och jag skulle tydligen på röntgen för det skulle kolla hur klipset satt, klipset de hade satt på det brustna aneurysmet. De skulle även kolla mängden blod och vätska i mitt huvud osv. De kollade även med ultraljud flödet i båda hjärnhalvorna. Det gjorde de ganska ofta. Tydligen var det dåligt på vänstersidan, där blödningen satt. De gjorde även ett ingrepp via ljumsken, för att kolla hur det såg ut i skallen på mig.. Tydligen går att att kolla via en stor åder. Allt var bara ett enda hokuspokus och sånt för mig då jag föll i sömn ofta och inte var riktigt medveten om vad som hände omkring mig.

Ibland då jag vaknade satt Jonas vid min sida, han såg alltid orolig ut. Ibland var det någon sköterska, ibland var det en doktor. Helt plötsligt var min mamma och min syster där. Vi pratade lite, sedan somnade jag och när jag vaknade var jag ensam igen. Jag var i ett sorts drömmande tillstånd.

Jag började mer och mer inse att det Jonas och alla de andra berättade för mig faktiskt var sant. Jag såg att jag hade slangar och kablar inkopplade. Jag hade förband på huvudet, jag hade en slang på huvudet som dränerade blod och vätska, jag hade en slang CVK som gik in i halsen där det gick in en massa dropp. (kramphävande, smärtstillande och näring), jag hade EKG kopplat på mig, de tog blodtryck, mätte min syresättning och min puls konstant. Jag fick inte röra mig, utan jag skulle ligga plant på ryggläge ett tag till. Jag varken åt och drack de första dagarna.

Jag hade urinkateter. Jag blev tvättad i sängen och de bytta kläder på mig medans jag låg ner. De bäddade rent sängen. De la om mitt sår på huvudet osv.. Jag kände mig väldigt utlämnad och jag tyckte allt var så pinsamt till en början.
De tvättade mitt hår och jag fick kolla på mig själv i en spegel. HUVVA hur jag såg ut. Blåöga, svullen och världens största sår på huvudet. Det satt häftstift och stygn. Jag hade en slang mitt på skallen. De hade rakat mitt hår och jag såg ut som ett stort skämt!

Jonas kom och gick. Jag hade inget begrepp om tid. Jag kunde tydligen prata lite osammanhängade, fråga lite saker om allt möjligt och om barnen och hur han mådde, sen kunde jag bli trött och somna och sova i timmar. Jag sa vid ett tillfälle att jag önskade vi kunde byta plats. Men nu såhär i efterhand är jag "glad" över att jag var lyckligt ovetandes och inte behövde vara orolig då det var som mest kritiskt.

Jag for på akuten här i Piteå. Jonas visste inte vad som hände förrän polisen kom och knackade på dörren och berättade vad som hänt och att jag befann mig i Umeå på sjukhuset där. Han ringde till min mamma och berättade vad som hänt. Han lämnade barnen med sin mamma och for tillsammans med sin pappa till Umeå och letade upp vart jag var. Där hade de röntgat mig och konstaterat
subarachnoidalblödnig aneurysm och hade intuberat mig samt satt dränage på huvudet. De hade ingen hjärnkirurg kapabel att utföra operationen på sjukhuset just nu, så de berättade då att jag skulle flygas till Karolinska och bli opererad där. Jonas fick inte följa i planet ner, utan skulle alltså se mig skickas iväg åter igen!

I Stockholm opererades jag i över 6 timmar, och jag skulle hållas nedsövd i några dagar. Men jag hade tydligen visat tidigt att jag ville vakna. De ringde till Jonas och ville att han skulle komma och vara där när de väckte upp mig. Jag minns inget av det, men hade tydligen frågat efter barnen.

Efter några dagar i Stockholm skulle jag flygas upp till Umeå igen. Jag skulle dit på eftervård, och jag var glad för då skulle jag äntligen få träffa barnen igen. Jonas fick flyga med mig i planet upp. Det var lite läskigt att flyga. Jag fick ha syrgas, och de fick bara flyga en viss höjd och hastighet pga trycket i mitt huvud osv. Men det gick bra.

Jag hamnade i en sal på NIVA i Umeå. Jag fick träffa en läkare och en massa sköterskor som tog hand om mig. Jonas fick sova hos några bekanta i Umeå.
Nu började de med att fråga personnummer och vart jag var och vad det var för dag åter igen. Men jag började mer och mer förstå att det var för att hålla koll på min medvetandegrad osv, och att det var ren rutin.

Jag började få äta, då de fick börja höja sängen 30grader. Det var rätt så svårt att äta då jag knappt kunde öppna munnen då det kapat av min käkmuskel under operationen, och det gjorde ont att tugga. Men det gick bättre och bättre så till slut kunde de minska näringsdroppet. Jag fick insulin pga av högt blodsocker och en annan spruta i magen som var blodförtunnande så jag inte skulle svälla eller få blodpropp då jag låg så länge och knappt fick röra mig. Att borsta tänderna var oxå svårt, då jag knappt kunde öppna munnen och jag var så skakig.

Någon dag senare kom barnen och hälsade på. OJ vad det var härligt att se dem. Mina älskade barn! De var lite rädda för mig, jag såg ju konstig ut, svullen och med blåöga och slangar överallt. Jag var ju så trött oxå. Undrar om jag träffade dem en kvart ungefär? Men jag levde på det tills jag fick träffa dem igen nästa gång de kom ner.

Jag fick vänja mig vid att bli tvättad i sängen. De kom och tömde kisspåsen. De bäddade rent medans jag var i sängen osv... Jag hade mens, och kände mig både besvärlig och förnedrad samtidigt när de tvättade mig och bytte binda. Men samtidigt insåg jag att det var ett lågt pris att betala om man tänker på vad som kunde ha hänt med mig.

Efter nån dag fick jag gå upp och åka på toa. De ville nämligen ge mig lavemang och ha mig att göra nummer 2 i blöja, vilket jag vägrade. Så det var första gången jag fick kliva upp, två steg från sängen och på en portabel toa/duschstol. Jag fick även en dusch då. DET var SKÖNT, att få bli ren!

Sedan plockades häftstiften och stygnen på huvudet. 25-30 stycken. De tog dränaget och allt var frid och fröjd... Tills nästa dag. Det började rinna från såret, då de inte var stängt ordentligt och dåligt helat. Det konstaterades infektion och de började prata om antibiotika osv.. De sydde igen hålet på huvudet osv..

Sedan var jag uppe på benen en liten liten stund igen. då tappade jag helt plötsligt kontrollen på högersidan. Benet liksom försvann och jag kunde inte röra på benet. Fick domningar i högerarmen och lite ryckningar i ansiktet! jag blev LIVRÄDD att jag skulle bli förlamad, riktigt rädd. Jag började tänka att allt hade gått så bra, lite för bra och nu var det dags att bli förlamad i högersidan! Jag blev åter igen nedlagd i sängen i plant läge. De tog blodtryck hela tiden och kollade medvetande. Jag ringde till Jonas och berättade vad som hänt. Han satte sig i bilen på momangen och kom ner till mig. Jag kunde inte röra på högerbenet hur mycket jag än försökte, och tro mig, jag försökte hela tiden. Jag kunde lyfta högerarmen, men den liksom föll hela tiden.
Läkarna konstaterade att det måste vara en sorts spasm. Jag blev skickad på röntgen igen och de konstaterade att jag hade mycket blod och vätska kvar i huvudet, och det fanns en spasm. Jag blev rullad till akut operation, sövd och åtgärdad så att säga.
Jag vaknade upp och hade så jääääävulkst ont i ljumsken. VAd fan har ni gjort? Varför har jag ont i ljumsken då det är i hjärnan det står fel? De hade åter igen gått från min vänstra ljumskes stora åder och sprutat in ett kramphämmande medel upp till hjärnan. ONT gjorde det, hela kvällen och natten! Jag hade ett stödbälte som tryckte i ljumsken, så det inte skulle uppstå nån blödning eller bli en böld där. Till slut tog de bort det, och då gjorde det inte så ont längre.

Efter två dagar kunde jag börja vicka på tårna, till slut röra på foten och efter det röra på benet. Det var det enda jag tänkte på och försökte göra.
Jonas kom och hälsade på regelbundet, ibland med barnen, ibland utan. Dagarna gick väldigt långsamt och jag ville hem väldigt mycket.

Tillslut bestämde de att de skulle ta bort katetern och jag skulle få börja kliva upp och kissa. Det var en stor befrielse.

Infektionen var kvar, trots antibiotika. De röntgade mig för att kolla omfattningen och de sårodlade för att hitta vilken bakterie det var, men inget resultat. Bara att det faktum var att det är en infektion. De började prata om ytteligare operationer då det skulla plocka bort den döda biten skallben osv.. Jag kände bara att jag vägrar! Vill inte bli opererad igen!

Jag fick flytta ut på avdelningen, till en vanlig sal där jag får använda mobiltelefonen och börja fungera som vanligt. Äta i matsalen, gå på toa själv, duscha själv och träffa andra människor! Bara det var en stor grej! Men jag längtade hem, nååånting jävulskt! Men de ville att jag skulle bli stadigare och starkare, samt att de ville få kontroll på infektionen först.

Tillslut kom dagen då jag skulle få åka till Piteå, till lasarettet dock, men ändå HEM. Kunna träffa Jonas och barnen VARJE DAG och kunna träffa kompisar osv :) Jag var lycklig som tusan. Fick åka ambulans till Piteå, men skit samma jag skulle vara hemma. Och inte tusan tänkte jag stanna på sjukhuset i Piteå nå vidare värst länge heller för den delen.
Jag hamnade på en sal på rehab-avdelningen här. Kan säga direkt att jag skulle inte trivas. Bara massa sjuka gamlingar. Kändes som om jag hamnat på ett äldreboende med massa dementa människor som bajsar i blöja osv.. Jag kände mig för frisk för att vara där.

Dagen efter träffade jag en läkare. Jag la till ett bra skådespel och verkade väldigt frisk så jag fick åka hem! JIPPIE! Åka hem och vara hemma, och bli frisk på riktigt! :)
Det varade en dag ungefär. Fick ångest på kvällen, Jonas ringde akuten och vi åkte in med ambulans. De tog prover och dylikt och konstaterade att det var ångest.
Dagen efter blev jag inlagd här på lasarattet. Jag fick en egen sal, och jag fick komma och gå lite som jag ville själv. Jätte skönt att få vara hemma med Jonas och barnen och skönt att få vara på sjukhuset i mitt rum och återhämta mig.

Infektionen kvarstod. Och de var riktigt dåliga här i Piteå på att hjälpa mig med den. Jag blev återkallad till Umeå då de ville kolla upp mig igen ordentligt. Där blev jag undersökt och röntgad. Sydd igen och satt på stark antibiotika. Jag fick åka hem igen. Min mamma och min bror hade då ghunnit komma hit för att spendera lite tid med oss. Självklart ville jag träffa dem och självklart ville jag hem :)

Fick äta en antibiotika, rimactan, som jag kände på en gång att jag inte tål! Midsommarhelgen var den värsta i mitt liv hittills. Konstant dålig i magen och fullkomplickt sprutlackerade toaletten miinst 10 ggr per dag med orangefärgade dynga! (ursäkta uttrycket, men så var det). Jag stod ut i fyra dagar, sedan blev det akuten igen. De samtalade med Umeå och bytta min antibiotika till fudicin istället. Den har jag ätit hela sommaren och mått ganska bra på.

Sommaren har spenderats hemma i lugn och ro. Det har varit varmt. Barnen har haft fullt upp med bad i lilla poolen, lek i sandlådan, bus, köra fyrhjuling och allt möjligt hemma på gården. Vi har kunnat hålla oss hemma och ändå haft det bra. Haft en del främmande, rantat omkring då tillfälle och ork har funnits. Sommaren har ändå varit bra, jag har levat och fått vara hemma med dem jag älskar mest! Mamma och brorsan har varit här osv :) Jag är dock besviken på de männsikor runt omkring som knappt hört av sig, det finns till och med de som inte hört av sig ALLS! Tyvärr! Men jag är inte bitter!

Skulle på återbesök, ett standardbesök 3 månader efter operationen. Det slutade inte med en "OK-stämpel" på rumpan dock, som jag hade hoppats. Det slutade med operationen jag gruvat mig för, då infektionen i såret fortfarande var kvar! Nu har jag alltså inget skallben! Jag opererades onsdag 10 aug och var kvar i Umeå till i lördags. Jag ska leva utan skallben i 3-6 månader nu. Och jag går fortafarande omkring och oroar mig för infektion, om den uppstår igen, vad kan då göras? Jag har ju inget mer skallben de kan ta bort! Måste jag ligga inne i Umeå då? Äter antibiotika i tablettform, men hjälper det? Måste jag få de intravenöst igen då eller?

Jaja, försöka att inte gruva så mycket. Läkarna har skickat hem mig med orden: "lev som normalt, men akta huvudet så ses vi när det är dags för nytt specialgjort skallben", jag ska ner till Umeå om en månad dock för att kolla läget. Så tills dess får ni önska mig lycka till och håll tummarna att infektionen ska hålla sig borta nu! Jag vill inte ha nå mer skit nu, tycker vi haft det alldeles tillräckligt!

Ni som känner mig; Kom gärna och hälsa på, jag har ingen pest som smittar ;) Jag har gärna främmande att glädjas över livet tillsammans med.

Har nu försökt att sammanställa det som hänt mig sedan hjärnblödningen. Det blev massor Kan säkert vara lite grötigt och huller om buller. Men jag ville få ner allt jag minns. Känn er gärna välkomna att fråga om det är nåt ni undrar över, om ni orkar läsa igenom ända hit alltså ;)

över och ut/Anna

Fredag den 13:e

Börjar detta inlägg med några bilder :)



Idag är det alltså Fredagen den 13:e. Men dagen har sett ut som alla andra dagar ungefär, förutom att Elvis varit på ovanligt bra humör (vilket han inte varit så mycket på sistone).
Det var länge sen jag skrev, och jag har egentligen massor att skriva om, men tycker det skulle bli långt och uttjatat, så jag drar bara lite smått och gott.

Elvis har hunnit fylla 1 år, och det firades med tårtkalas :) Han fick en massa frina presenter; sandlådeleksaker, böcker, bobbycar, pussel, bilar och annat pyssel som ettåringar tycker om.
Han har sedan han fyllde år varit i en besvärlig period, där han han tjorvar massor på nätterna och sover nästan åssit på dagarna, plus ett hemskt humör! Vem bytte ut vår snälle gosse kan man undra!? Jaja, det går väl över, så småningom! I natt har han iaf sovit bättre, bara vaknat en gång under förnatten och sovit till 7 på morgonen! Välbehövligt för oss alla!

Liv hon växer och frodas, och har kommit ur den värsta trotsen. Skönt! Men nu kommer väl nästa snart antar jag! *haha* Alltid är det nåt.
Hon har även börjat fråga djupa saker, bl.a om döden och om bebisar i magar osv.. Det är väldigt sött, men lite svårt att ge såna svar så hon verkligen förstår. :) Och det är mycket "varför" nu oxå, *haha* Härlig ålder!

Vi går mot sommar :) Har krattat och gjort vår på gården. (är inte så engagerad i trädgårdsarbete så krattning är stort för att vara jag). Det knoppar, grönskar och blomstrar :) På bron står en rosa plastmugg med vatten och "majsrosor" i (maskrosor), som Liv plockade åt mig idag. *sötunge*
Jag längtar till sommaren och allt som har med sommar att göra, okej vi kan bortse från bastutempen som blir i huset och gör det nästintill omöjligt att sova och så alla myggor och getingar och andra flygfän! Men bara att kunna ha öppet, sitta ute och äta, göra i ordning ungarnas lilla plaskpool, fara på utflykter osv :) *härligt* Ska försöka klämma in en Lycksele-tripp oxå, det var ju så trevligt i fjol :) 2 nätter, helt perfekt :)
Min mamma och lillebror Andreas kommer upp på besök ca 10 dagar kring midsommar, det ska bli kul. Så ska de sättas i arbete oxå, hjälpa till med veden *hahaha*

Jo, vi har beslutat att våran kattKompis ska få vandra vidare, antingen till ett nytt hem, eller till himmelen. Hans skrikande driver oss till vansinne, och bidrar till ännu sämre nattsömn än vi redan har, och det är ohållbart! Tråkigt, men sant!

Vikten. Ja, jag har nästan nått mitt största mål, 65kg. Jag väger nu 67kg, jag är jättestolt över mig själv. :) Nu är det bara att börja röra på mig mer så man får ordning på hängfläsket oxå :) Men shit! Jag fattar inte varför jag inte tagit tag i vikten tidigare, för sååå himla svårt har det ju faktiskt inte varit. Jag tänker på vad jag äter och hur mycket jag äter. Jag tänker långsamt, dvs långsamma kolhydrater, och skippar allt som har med godis, fika och läsk att göra 6 dagar av 7. Det funkar jättebra :)

Nu hör jag inget mer surr från Livs rum, så jag antar att lillgumman har somnat och jag ska ta och hänga tvätt, sedan slappa vid tv:n en stund innan jag lägger mig oxå. Jonas är iväg på afterwork med jobbet.

Trevlig helg på er allihopa, ska försöka att uppdatera lite oftare. Fast jag får ju inga kommentarer så det jag skriver är kanske inte så intressant att läsa ändå, *haha*

Helg igen..

... och jag är som vanligt usel på att uppdatera bloggen. Men en blogg var nog inte riktigt vad jag har varken tid, ork lust eller energi till att hålla uppdaterad konstant. Jaja, man har ju prövat iaf.
Minns den tiden då jag skrev i min kära dagbok, det var samma sak där. Kunde dröja evigheter mellan inläggen. Ena gången skrev jag om nån pojkvän, nån fest eller dylikt, nästa gång man skrev så handlade det om nån ny pojkvän, eller en annan fest eller liknande.. Eller skitsnack om kompisar, vem som var ens bästa vän just för stunden, det vände fort! *haha* Och hästar, det handlade MYCKET om hästar!

Ja... Helg igen som sagt, Valborgshelg. I morgon är det 1 år sedan Elvis var beräknad att komma till världen, men han valde att stanna i magen 4 dagar till. Och inte gör det nåt såhär i efterhand :)
På Söndag får vi främmande. Lisa, Anders och deras snart 1åring Edvin kommer och äter och umgås med oss. Ska bli kul :) Annars är helgen rätt oplanerad än så länge. Jag hade tänkt festa och fara ut på krogen i morrn, men då jag insåg att det faktiskt är valborgs så var jag inte så sugen längre. Valborgs brukar vi ju grilla och mysa hela familjen :)

liten update

På tiden att uppdatera här lite kanske.
Det har dock inte hänt så mycket, men det är kanske vardagen i en småbarnsfamilj, alla dager ser ungefär likadana ut. :)
I fredags grillade vi dock färkst kött från gris :) Mycket gott :)

I lördags var jag på bio med Ida, vi såg "water for elephants". Den var ruggigt bra, mycket gripande. Jag var arg vid nåt tillfälla, sådär arg så att pulsen gick upp. Hatar verkligen när folk är elaka mot djur! *huvva*

Vi har fortfarande inte fått hämta ut nån ny TV och det suger verkligen getpung!!! Jäkla dåligt försäkringsbolag expert anlitar må jag säga! Det ska tamigfan inte ta 3veckor att få ut en ny, speciellt med tanke på att försäkringsbolaget skickat ut en rekvisition den 31/3!!!! Kommer inte att teckna någon mer försäkring där, det är då ett som är säkert.

Idag är det då måndag, blåser som attan ute, så ingen utelek idag. Skulle kanske försöka oss på att hälsa på någon efter middagen kanske.

I morrn är det tisdag den 19:e, dagen D för Jonas då han ska operera sina ögon för att slippa glasögon. Hoppas på mulet väder nudå kring påsk så han kan vara ute lite. Varmt och mulet :) I morgon är det även 6 år och 5 månader sedan jag och Jonas blev ett par. Tänk, vi är inne på 7:e året tillsammans :)

Idag har jag fyllt i en enkät från Statistiska Centralbyrån gällande barn och ungdomars hälsa. Där skulle jag bla kryssa i om mitt barn hade tatueringar eller piercingar, och även fylla i om barnets rökvanor. Kändes väl inte sådär väldigt aktuellt, haha!

Jaja, nu ska jag ta och roa barnen ytterligare och planera för maten lite. Blir korv med något till, lutar väl åt pasta, eller kanske hemgjort potatismos.

Söndag

Söndag idag, och det är glest mellan inläggen. Shame on me! Haha!
I fredags efter barnen kommit i säng satt vi ute och eldade och hade mysigt med vänner hela kvällen. Drack lite vin och öl och mådde väl.

Lördag hade vi främmande hela dagen av familjen Berglund/Ökvist. Myche trevligt. Sedan var vi på en promenad hela familjen. Liv fick cykla, och hon är så duktig. Tänk vad fort de lär sig de små liven.
Elvis går för fullt. Det går undan. Han är inte en liten bebis längre. Närmare 1 år snart lillvännen, då blir det kalas! Han har även lärt sig spela lite munspel under helgen. Han är ganska smart våran lillgrabb. Bygger klossar på varann, kan trä ringar på en pinne som Liv har osv.. :)

Söndag har vi varit inomhus hela förmiddagen och myst på. Pappa Jonas har varit på skjutbanan. Sedan var vi på Nimbys och härjade loss lite. Liv blev helt hysteriskt arg då vi skulle hem. Tror den lilla damen var en gnutta trött. Hon och Elvis fick äta plättar med sylt här hemma och sedan började det närma sig läggdags för de små.

Nu är Jonas och hämtar hem våran nya familjemedlem, en till katt som ska få heta Kisse. Liv vet inte om något, så hon kommer bli en aning överrraskad i morrn då hon kliver upp! :)
Jisses vad det regnar ute! Fan vad bra, då far snön! *wiiie*

Nu ska jag nog ta och ringa och surra med min mamma, börjar vara ett tag sedan.

bloggtorka redan?

Har redan såkallad bloggtorka, efter att ha haft bloggen en vecka ungeför! *haha*
Nämen seriöst, egentligen har jag massor skit att skriva om, men jag känner att pga av olika privata skäl så väljer jag att inte skriva det här... Det är inget med barnen och inget om mig och Jonas så ni behöver då inte spekulera iaf!

Well well, återgå till middagsstöket. Kanske inträffar nåt trevligt här i dagarna som jag kan skriva om. Om nu ungarna blir friska och vi kan hitta på nåt dvs..

Längtar till runt den 15:e, då ska jag och Ida L på bio iaf :) Alltid lika mysigt. :)

ooppsss..

Råkade radera alla kommentarer.. Det var bara ett litet missöde, klart jag vill ha kommentarer! :)

Idag är det Tisdag. Solen skiner och himmelen är blå, än så länge.. Tyvärr blir det lite mycket innevistelse nu nån dag, Elvis är jätteförkyld.. Kom som en blixt från klar himmel, så jag hoppas det går över lika fort. Tur han ändå är världens solstråle trots grönsnoret som hänger som två skosnören konstant!
I natt har han sovit bra, vaknat och gnällt några ggr men jag har inte behövt gå in till honom iaf, utan han har somnat om själv.
Jag nyser oxå för fullt dock, hoppas det inte bryter ut på samma sätt, skulle inte vara så snyggt om jag oxå gick med snor dinglandes från näsan, haha!

Hoppas att vi får en rekvisition i brevlådan idag och kan fara och inhandla en ny TV, för nu är jag goooode less på att vara utan! Så trist att inte kunna sätta sig i soffan framför en bra film eller serie med en kopp te då ungarna somnat.

Elvis har en ny passion, RUSSIN! Han fullkomligt älskar russin, precis som sin syster :)

Nu blir det en till kopp kaffe och så ska jag leka lite med snorungen här hemma. Passa på med extra Elvis-mys då storasyster är på dagis.

Summering av helgen

Tänkte sammanfatta helgen som varit.

Lördag: Lämnade barnen, gick över förväntan :) Duschade och gjorde oss fina inför firmafesten. En jobbkompis till Jonas kom hit och drack några öl, sedan kom Fia och snällt skjutsade oss till stan. När vi anlände till Nolia CityKonferens så minglade vi lite bland folket som kommit och drack några fördrinkar. Middagen var eb trerätters som bestod av:

Förrät: Halstrad röding med blomkålspuré på ruccolabädd, himmelskt gott!
Huvudrätt: Ädelostfylld kotlett(?) med potatisgratäng och rödvinssås, okej!
Dessert: Baileyskladdkaka med vispad grädde och chokladrippel, mumsig!

För underhållningen stod bandet Röde & Rått, som var väldigt roande till en början. Sedan efter maten gick de över till att spela enbart dansbandsmusik, mindre kul!
Kvällen i överlag var en höjdare! Vi hade tänkt ge oss ut på krogen efter maten, men det var så trevligt att vi stannade tills det stängde.
När vi kom hem så käkade vi lite fyllemat i from av rostade mackor och sedan blev det bums i säng.

Söndag: Vaknade alldeles för tidigt vid 9:30 och mådde väl ungefär som man förtjänade! ;)
Efter vi piggnat till så for vi till barnens farmor och farfar och umgicks och käkade pizza innan vi tog barnen med oss och for hem. Det blev en härlig promenad med plaskade i vattenpölar och geggande med lera. Passerade ICA och handlade hem diverse nödvändigheter. Ungarna fick en kvällsbad och sedan bums i säng. :) Borta bra men hemma bäst!

Natten bestod av tjorv och åter tjorv! Varit vaken med en bökig Elvis till och från hela natten från kl 23 ca. Man är lite trött idag! Han var säkert lite bökig för att det var första gången han sovit borta, Liv var likadan då hon var mindre.
Hunnit klippa Liv litegrann, men hon satt inte stilla för fem öre så resultatet blev ju som det blev! Jaja, hon är nöjd iaf :) Dammsugit och knåpat på här hemma. Liv har målat vattenfärger, vilket hon älskar. Vilar nog en liten konstnär i henne :) Idag kanske vi får främmande av Malin och Viggo så jag ska väl fundera ut nån mat att bjussa på. Själv kör jag lite striktare på diet igen, nu när man fuskat så mycket i helgen. Magen var och är fortfarande uppsvälld och bökig som tusan igår efter allt man smällt i sig under lördag och söndag.
Elvis är lite snorig och hostig, så jag håller tummarna att det stannar vid det. Ingen feber ännu iaf! Liv ska då få fara på dagis i morrn :)

Festlördag!

Då var barnen lämnade hos farmor och farfar, har lite orosfjärilar i magen, men det ska nog gå bra!!

Vi försöker få upp lite partystämning :)Har slagit igång lite musik, plockat ögonbrynen och nu väntar duschen... Sedan till operation förvandling, hur gör man en trött och sliten tvåbarnsmamma till en partysessa tro?? Det återstår att se ;)

Ha nu en fortsatt bra lördag, det tänker då vi ha!!!

Skitväder!

Det var ju typiskt! Bara för att vi precis gick in i April så var det jäkla aprilvädret tvunget att komma med stormsteg! Jaja, jag tror på det gamla talesättet "snön som kommer nu är bara till för att äta upp den gamla snön som ligger" Jag är då utvilad efter en god natts sömn, så bring it on f*cking snow, you can't rain on my parade! Tur man inte är en av dem som redan skiftat till sommarsulor på sina bilar iaf.

Idag är det då alltså Fredag 1 April, officiellt första dagen på våren då eller nåt. Jag har druckit en frukost-shake och inväntar lite kaffefrämmande, trevligt! Jonas skulle komma hem tidigare från jobbet så att jag kan fara iväg och klippa mig :) *guld* Sedan får vi se vad vi hittar på resten av fredagen. Kan ju alltid hoppas på att de ringer från expert och meddelar att försäkringen är godkänd och det är fritt fram att komma och plocka med en ny TV hem ;)

Middagen idag kommer bestå av kycklingsallad. Enkelt och gott och iaf halvnyttigt! Skulle få främmande i form av en Malin med sonen Viggo, men då skulle hon jobba hela dagen så det sket sig! Vi gör ett nytt försök på måndag istället. Vi träffas alltför sällan nu, pga av diverse sjukdomar och dylikt som bara avlöser varann.
Liv ska få sitt efterlängtade fredagsmysgodis och sedan är det bara att ladda inför morgondagens festligheter. :) Är det någon bekant som ska ut på galejj i Piteå i morrn är det bara att hojta så kanske vi ses :)

Torsdagkväll

Jahapp, då var det torsdagkväll här i huset. Efter dagishämtning var vi och storhandlade på Willys. Jag blev stoppad av polisen och fick blåsa och visa körkort. Varför kommer det sig att man blir lika nervös varje gång fastän man inget har att dölja?? Liv hann även försvinna en stund inne på Willys, precis innan hjärtat hamnade i halsgropen och jag höll på att bli lite lagom nervös så kom hon springandes med en kaviartub hon tyckte vi skulle köpa. Alltså, hon verkar vara väldigt självständig den lilla damen, då hon törs försvinna sådär. Och det är väl bra, på både gott och ont.
Barnen sover nu i sina sängar efter en ruschig kväll. Elvis har kommit in i nån sorts 1års-trots i förtid. Ska testa göra saker han vet att han inte får (ex vrida på spisplattorna) och när man tillrättavisar honom får han nån sorts psykos och lägger sig på golvet och gallskriker.. Undrar sa flundran vem han ärvt humöret av??? ;)

Liv hon har suttit vid datorn och sett film då vi fortfarande inte har någon TV. Jaja, nog överlever vi utan tv några dagar till, hoppas jag! *haha* I morrn hoppas jag på att få klippa mig, min nacke ser ut som en risig buske, eller hela frillan ser egentligen ut som ett tvättäkta skatbo som en tvättbjörn designat. (min hårfärg är mäkta flammig) Sedan blir det bolaget och inhandla lite rödtjut till lördagkvällen då jag och min käre make ska ut och svänga våra lurviga. Fy tusan vad det ska bli kul! Första gången vi har barnvakt åt bägge barnen och de ska sova borta! :)

Näää, om man skulle dricka en kopp te och käka lite luft och kanske ringa och vara social med någon i brist på annat (TV-tittande) och sedan göra en tidig kväll med Isfolket då kanske, Jonas är ändå borta hos en jobbarkompis och ser hockey.. Ha en fin kväll allihopa! :)

Testar..

Jaha,. nu har man en blogg oxå då. Fattar åssit och inget än, men det kommer väl. Får se om man är smart nog att lista ut hur man fixar till den så den blir lite fin att titta på oxå.. :) Idag så har jag och lillemannen städat och poppat musik. Han är så söt när han dansar och vickar på baken i takt till musiken. Gärna dunka dunka-musik eller hårdrock :) Ska hämta Liv från dagis vid 13:30, och då står handling näst på schemat. Vad tusan skulle man hittat på till mat idag då? Det var så enkelt "på den tiden" när jag gjorde veckomatsedel, kanske borde börja med det igen. Jag pulverdietar ju just nu, byter ut alla mål förutom middagen, och det funkar bra hittills iaf. Jag började min viktresa på 80kg, och nu ca 3 månader senare så har jag tappat 10kg :) Skitbra, men jag är fortfarande mullig och har en del sladder att få bort, men har inte bråttom, vi ska ju inte ha fler barn så jag har ju hela resten av livet på mig att fixa till kroppen :) Nu vaknade lillemannen så han ska få sig lite lunch och sedan så kommer ju allt där det med blöjbyten och bökande med kläder och dylikt bara för att snäppa iväg och hämta storasyster på dagge.. Haha!